笔趣阁

设置:
关灯 护眼
笔趣阁 > 龙纹身的女孩 > 第 19 部分阅读

第 19 部分阅读

theyhadlabcutletswithpotatoesincreasauceanddrankredwine。blokvisttriedtotakeupthethreadoftheirearlierconversation;butbergerwasinnooodtodiscussmillenniu。insteadtheytalkedfortwohoursaboutwhatblokvistwasdoingupthereandhowheandvangerweregettingon。latertheywenttoseeifthebedwasbigenoughtoholdbothofthe。

herthirdeetingwithadvokatnilsbjuranwasrescheduled;andfinallysetfor5:00onthatsaefridayafternoon。atthepreviouseetings;salanderwasgreetedbyaiddle…agedwoanwhoselledofuskandworkedashissecretary。thistieshehadleftfortheday;andbjuranselledfaintlyofdrink。hewavedsalandertoavisitor’schairandleafeddistractedlythroughthedocuentsonhisdeskuntilheseeedsuddenlytobeeawareofherpresence。

itturnedouttobeanotherinterrogation。thistieheaskedsalanderabouthersexlife—whichshehadnointentionofdiscussingwithanyone。

aftertheeetingsheknewthatshehadhandleditbadly。atfirstsherefusedtoanswerhisquestions。hisinterpretationofthiswasthatshewasshy;retarded;orhadsoethingtohide;andhepressedherforanswers。salanderrealisedthathewasnotgoingtogiveup;soshestartedgivinghibrief;colourlessanswersofthesortsheassuedwouldfitwithherpsychologicalprofile。sheentioned“magnus”—who;aordingtoherdescription;wasanerdyputerprograerherownagewhotreatedherlikeagentleanshould;tookhertothecinea;andsoetiessharedherbed。“magnus”wasfiction;sheadehiupasshewentalong;butbjurantookheraountasapretextforeticulouslyappingouthersexlife。howoftendoyouhavesex?oasionally。whotakestheinitiative—youorhi?ido。doyouusecondos?ofcourse—sheknewabouthiv。what’syourfavouriteposition?h;usuallyonyback。doyouenjoyoralsex?er;waitasecond…haveyoueverhadanalsex?

“no;it’snotparticularlynicetobefuckedinthearse—butwhatthehellbusinessisitofyours?”

thatwastheonlytieshelostherteper。shehadkepthereyesonthefloorsotheywouldnotbetrayherexasperation。whenshelookedathiagain;hewasgrinningatherfroacrossthedesk。shelefthisofficewithafeelingofdisgust。palgrenwouldneverhavedreaedofaskingsuchquestions。ontheotherhand;hehadalwaysbeenthereifshehadwantedtodiscussanything。notthatshedid。

bjuranwasonhiswaytobeingamajorproble。

chapter11

saturday;february1–tuesday;february18

duringthebriefhoursofdaylightonsaturday;blokvistandbergertookawalkpastthesall…boatharbouralongtheroadto?sterg?rden。hehadbeenlivingonhedebyislandforaonth;buthehadnevertakenawalkinland;thefreezingteperaturesandregularsnowstorshaddeterredhi。butsaturdaywassunnyandpleasant。itwasasifbergerhadbroughtwithherahintofspring。theroadwaslinedwithsnow;ploughedthreefeethigh。assoonastheyleftthesuer…cabinareatheywerewalkingindensefirforest。blokvistwassurprisedbyhowuchhigherandoreinaessibles?derberget;thehillacrossfrothecabins;wasthanitappearedfrothevillage。hethoughtabouthowanytiesharrietvangerusthaveplayedhereasachild;butthenhepushedallthoughtsofheroutofhisind。afteraboutailethewoodsendedatafencewherethe?sterg?rdenfarlandbegan。theycouldseeawhitewoodenstructureandredfarbuildingsarrangedinasquare。theyturnedtoheadbackthesaeway。

astheypassedthedrivewaytotheestatehouse;vangerknockedontheupstairswindowandgesturedfirlyforthetoeup。blokvistandbergerlookedateachother。

“wouldyouliketoeetacorporatelegend?”blokvistsaid。

“doeshebite?”

“notonsaturdays。”

vangerreceivedtheatthedoortohisoffice。

“youustbefr?kenberger;irecogniseyou。”hesaid。“mikaeldidn’tsayawordaboutyouringtohedeby。”

oneofberger’soutstandingtalentswasherabilitytoinstantlygetonfriendlyterswiththeostunlikelyindividuals。blokvisthadseenherturnonthecharforfive…year…oldboys;whowithinteninuteswerefullypreparedtoabandontheirothers。menovereightyseeednottobeanexception。aftertwoinutesbergerandhenrikvangerwereignoringblokvistastheychatteredon。itwasasiftheyhadknowneachothersincechildhood—well;sinceerika’schildhood;atanyrate。

bergerstartedoffquiteboldlybyscoldingvangerforluringherpublisherawayintothesticks。theoldanrepliedthatasfarashecouldtell—froassortedpressreports—shehadinfactfiredhi。andhadshenotdoneso;thennowightbehightietogetridofexcessballastintheeditorialoffices。andinthatcase;vangersaid;aperiodofrusticlifewoulddoyoungblokvistsoegood。

forfiveinutestheydiscussedblokvist’sshortingsintheostirritatingters。blokvistleanedbackandpretendedtobeinsulted;buthefrownedwhenbergeradesoecrypticrearksthatightalludetohisfailingsasajournalistbutightalsohaveappliedtosexualprowess。vangertiltedhisheadbackandroaredwithlaughter。

blokvistwasastonished。hehadneverseenvangersonaturalandrelaxed。hecouldsuddenlyseethatvanger;fiftyyearsyounger—oreventhirtyyears—usthavebeenquiteacharing;attractiveladies’an。hehadneverrearried。thereusthavebeenwoenwhocrossedhispath;yetfornearlyhalfacenturyhehadreainedabachelor。

blokvisttookasipofcoffeeandprickeduphisearsagainwhenherealisedthattheconversationhadsuddenlyturnedseriousandhadtodowithmillenniu。

“mikaelhastoldethatyou’rehavingproblesattheagazine。”bergerglancedatblokvist。“no;hehasn’tdiscussedyourinternaloperations;butapersonwouldhavetobedeafandblindnottoseethatyouragazine;justlikethevangercorporation;isindifficulties。”

“i’confidentthatwecanrepairthesituation;”bergersaid。

“idoubtit;”vangersaid。

“whyisthat?”

“let’ssee—howanyeployeesdoyouhave?six?aonthlyagazinewithaprintrunof21;000;anufacturingcosts;salaries;distribution;offices…youneedrevenuesofabout10illion。ithinkweknohatpercentageofthataounthastoefroadvertisingrevenue。”

“so?”

“sofriendwennerstr?isavengefulandnarrow…indedbastardwhoisn’tgoingtofethisrecentcontretepsinahurry。howanyadvertisershaveyoulostinthepastsixonths?”

bergerregardedvangerwithawaryexpression。blokvistcaughthiselfholdinghisbreath。onthoseoasionswhenheandtheoldanhadtouchedonthefutureofmillenniu;ithadalwaysconcernedannoyingrearksortheagazine’ssituationinrelationtoblokvist’sabilitytofinishhisworkinhedestad。butvangerwasnowaddressingerikaalone;onebosstoanother。signalspassedbetweenthethatblokvistcouldnotinterpret;whichighthavehadtodowiththefactthathewasbasicallyapoorworking…classboyfronorrlandandshewasanupper…classgirlwithadistinguished;internationalfailytree。

“couldihavealittleorecoffee?”bergerasked。vangerpouredheracupatonce。“ok;you’vedoneyourhoework。we’rebleeding。”

“howlong?”

“we’vegotsixonthstoturnourselvesaround。eightonths;ax。wedon’thaveenoughcapitaltokeepourselvesafloatlongerthanthat。”

theoldan’sexpressionwasinscrutableashestaredoutofthewindow。thechurchwasstillstandingthere。

“didyouknowthatiwasonceinthenewspaperbusiness?”hesaid;onceoreaddressingtheboth。

blokvistandbergerbothshooktheirheads。vangerlaughedagain;ruefully。

“weownedsixdailynewspapersinnorrland。thatwasbackinthefiftiesandsixties。itwasyfather’sidea—hethoughtitightbepoliticallyadvantageoustohaveasectionoftheediabehindus。we’reactuallystilloneoftheownersofthehedestadcourier。birgeristhechairanoftheboardforthegroupofowners。harald’sson;”headded;forblokvist’sbenefit。

“andalsoalocalpolitician;”blokvistsaid。

“martinisontheboardtoo。hekeepsbirgerinline。”

“whydidyouletgoofthenewspapersyouowned?”blokvistasked。

“corporaterestructuringinthesixties。publishingnewspaperswasinsoewaysoreahobbythananinterest。whenweneededtotightenthebudget;itwasoneofthefirstassetsthatwesold。butiknohatittakestorunapublication…mayiaskyouapersonalquestion?”

thiswasdirectedaterika。

“ihaven’taskedmikaelaboutthis;andifyoudon’twanttoanswer;youdon’thaveto。i’dliketoknowhowyouendedupinthisquagire。didyouhaveastoryordidn’tyou?”

nowitwasblokvist’sturntolookinscrutable。bergerhesitatedonlyasecondbeforeshesaid:“wehadastory。butitwasaverydifferentstory。”

vangernodded;asifheunderstoodpreciselywhatbergerwassaying。blokvistdidnot。

“idon’twanttodiscusstheatter。”blokvistcutthediscussionshort。“ididtheresearchandwrotethearticle。ihadallthesourcesineeded。butthenitallwenttohell。”

“youhadsourcesforeverylastthingyouwrote?”

“idid。”

『加入书签,方便阅读』
热门推荐